|
”Gud, vi tackar dig för vårt barn.
Tack för gåvan du har gett
och förtroendet du har visat oss.
Ge oss ömhet, fasthet och lugn.
Hjälp oss att ge din kärlek vidare
till det barn som vi har fått ansvar för.
I Jesu namn.
Amen.”
Sedan läser någon berättelsen
om Jesus och barnen...
Folk kom till honom med barn för att han skulle
röra vid dem. Men lärjungarna visade bort
dem.
När Jesus såg det blev han förargad
och sade: "Låt barnen komma hit till mig
och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana
som de.
Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett
barn kommer aldrig dit in."
Och han tog dem i famnen, lade händerna på
dem och välsignade dem.(Markusevangeliet 10:13-16)
...och man kan nästan se sig själv i situationen.
Nu bär föräldrarna fram sina barn på
samma sätt som kvinnorna gjorde den där dagen
för länge sedan. Då slutade de vuxnas
försök att köra bort barnen med att barnen
tog plats i Jesu famn.
Prästen frågar nu efter
barnets namn. Högtidligt får någon
av föräldrarna yttra namnet, den första
gång det sägs i ett officiellt sammanhang.
Det är inte konstigt att många känner
att dopet är tillfället då vårt
barn får sitt namn ”på riktigt”.
Här lyfts barnet fram som en unik person och individ.
Känslan ligger snubblande nära att barnet
nu blir person och individ.
Så kommer prästen fram
och lägger handen på barnets huvud och ber.
Bönen är en vädjan till Gud om beskydd
för allt ont och farligt i världen. Här
bär vi fram vår oro inför framtiden
och ber om hjälp för det nyfödda barnet.
”Gud, du som ensam räddar från allt
ont,
befria NN från mörkrets makt,
skriv hennes/hans namn i Livets bok
och bevara henne/honom i ditt ljus,
nu och alltid.
Amen.”
Många präster gör
tre korstecken, ett på barnets panna, ett på
munnen och ett på hjärtat. Tankar, ord och
handlingar, hela den lilla personen är omsluten
av våra böner.
Ur Bibeln läser någon sedan
Dopbefallningen...
De elva lärjungarna begav sig till Galileen,
till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå.
När de fick se honom där föll de ner
och hyllade honom, men några tvivlade.
Då gick Jesus fram till dem och talade till dem:
"Åt mig har getts all makt i himlen och på
jorden.
Gå därför ut och gör alla folk
till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens
och den heliga Andens namn
och lär dem att hålla alla de bud jag har
gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens
slut." Matteusevangeliet 28:16-20
... om när Jesus sänder ut sina lärjungar,
Jesus anförtrodde lärjungarna uppdraget att
ge dopet till alla människor och undervisa dem
om Guds kärleksfulla vilja för världen.
Då själva dopakten närmar
sig hälls dopvattnet upp i dopfunten. Kanske är
det storebror som med högtid och allvar lyfter
silverkannan med dopvatten. ”O Gud, du som i dopets
källa låter det vatten strömma fram
som ger världen liv” ber prästen samtidigt
som vattnet fyller samma dopfunt som storebror själv
döptes i några år tidigare. Kanske
föräldrarna döptes där ytterligare
några decennier tillbaka, och farföräldrarna,
och...
Församlingen står nu upp
och stämmer in i kyrkans dopbekännelse, den
som också kallas för trosbekännelsen.
Den formulerades redan på 300-talet och används
vid varje dop och nästan varje högmässa.
Ofta får föräldrar därefter med
ett ”ja” ge ord åt sin vilja att barnet
ska döpas. Prästen tilltalar sedan barnet
med alla dess namn för att göra det tydligt
att det är just denna lilla person, i hela hans
eller hennes fullhet som nu ska döpas. Genom att
tre gånger ösa vatten på barnets huvud
döper prästen honom eller henne:
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
Här sker dopets mysterium.
Omslutet av allas kärlek lyfts
det nydöpta barnet högt upp över församlingen.
En ny människa, en ny framtid, ett nytt liv med
Gud och andra människor. Här når glädjen
sin höjdpunkt.
Efter en bön om en god framtid
för barnet avslutas dopgudstjänsten med Herrens
bön (Fader vår eller Vår fader) och
Välsignelsen.
Dop i krissituation
Dop i krissituation kallas det som många människor
bäst känner till under namnet ”nöddop”.
Det handlar alltså om ett dop som det blir bråttom
med, oftast för att ett litet barn ser ut att vara
för sjukt eller svagt för att kunna vänta
tills en präst hinner komma för att döpa
barnet. I en sådan situation får var och
en som själv är döpt utföra dopet.
Det som behövs för att det ska vara ett kristet
dop är rent vatten och orden ”Jag döper
dig i Faderns och Sonens och den helige Andes namn”
samtidigt som man gjuter vatten tre gånger över
barnets huvud. Lämpliga böner: Herrens bön
(Fader vår eller Vår fader) och Välsignelsen.
En utförligare ordning som man kan använda
när det inte riktigt är lika bråttom
finns i Psalmboken. Dopet ska sedan anmälas till
församlingsprästen.
Psalmförslag
Det finns många olika psalmer man kan sjunga vid
en dopgudstjänst. Här nedan finns ett urval
presenterat. Numren avser psalmens nummer i den Svenska
Psalmboken.
41 Vem är det som kommer på vägen?
68 Jag tror på Gud som med sitt ord
210 Jag lyfter ögat mot himmelen
248 Tryggare kan ingen vara
297 Härlig är jorden
380 Fader, du som livet tänder
383 Med vår glädje över livets under
384 Ett liv ur dina händer
385 I Jesu Kristi namn vi ber
386 Upp ur vilda, djupa vatten
606 Det gungar så fint när han bär dig
mitt barn
Källa Sv.Kyrka
|
