Om Bikt "När livet bränner till"
Djupt inne i samvetets minne finns nog alltid bilder från våra liv som vi helst vill slippa se. Tillfällen då vi gjort ont och händelser då vi gjort andra illa kommer tillbaka i minnets hemliga fotoalbum, och det är svårt att driva dem på flykten. Förlåtelsen vare sig den kommer från människor eller från Gud, tycks inte rå på minnena.
Bikten är en möjlighet att få höra Guds förlåtelse personligt uttalad över det egna livet. I ensamhet med bara en präst som lyssnar, får man högt och tydligt bekänna sin synd och sin del i världens ondska. Nu får jag äntligen öppna mun och hjärta och slipper dölja det som tynger.
Stämningen vid bikten är allvarlig, för här rör vi vid de riktigt djupa såren, men samtidigt finns friheten i rummet, för detta är förlåtelsens stund.
Att gå till bikt
Ofta äger bikten rum i kyrkans sakristia. I förväg kontaktar den som vill gå till bikt sin församlingspräst och bestämmer tid - eller så griper man tillfället i flykten när man går förbi kyrkan.
Bikten skall inte förväxlas med det själavårdande samtalet, som är ett samtal kring något som är viktigt i en människas liv.
Bikten är en bön om förlåtelse från Gud och inget annat. Men i praktiken börjar och slutar ofta bikttillfället med samtal och andlig vägledning.
Vid själva bikten faller den som skall bikta sig ofta på knä framför ett litet altare och prästen placerar sig bakom honom eller henne. Det är inför Gud och inte inför prästen man biktar sig. Prästen för aldrig vidare det han eller hon hört vid bikten. Här gäller total tystnadsplikt. Prästen avslutar bikten med orden:
På Jesu Kristi uppdrag säger jag dig: Dina synder är förlåtna i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Amen.
Sedan ber prästen om Guds välsignelse över den som biktat sig.
Själavårdande samtal
Martin Lönnebo skriver i sin bok "Själen" att det finns tre former för träning för att må bra som människa:
-Fysiskt för kroppen; löpning, promenader, sjukgymnastik osv
-Psykisk för psyket; studier, relationer, stressträning osv
-Andlig för anden; övning i godhet, tålamod, kärlek osv
Andliga övningar, säger han; gör man på konstens, etikens och religionens osynliga gym. Trots att den andliga träningen är viktigast, är den den mest försummade. Han skriver vidare; Hos oss just nu tränger det världsliga behoven bort de andliga behoven och längtan efter helighet, Vi måste se upp - om vår själ inte ska bli enbent. Det som tydligast tar skada är känslans intelligens. Och mest illa far vår djupaste längtan efter helhet och fullhet. Att genom det själavårdande samtalet få möjlighet till denna andliga "träning" kan göra att det skapas en balans och en växling mellan det mänskliga, materiella och andliga behoven.
I ett själavårdande samtal kan den som önskar ett sådant, ge uttryck för både sin mänskliga och andliga nöd. Ett själavårdande samtal sker oftast med någon av församlingens präster eller diakoner, men kan också ske med t ex en församlingspedagog (ansvarig i barn/familj eller ungdomsverksamhet).Samtalet kan ske en gång eller under en kortare eller längre tid. Önskar man ett själavårdande samtal tar man kontakt med den i församlingen man önskar samtala med och bestämmer tid. Är samtalet av akut karaktär finns oftast en präst eller diakon i tjänst för ett kortare samtal som sedan kan följas upp av ett tidsbestämt längre samtal. |
